respect.

idag är det 18 månader sen jag o min pojke blev ett par. arton månader, jag måste känna lite på det. det är en lång tid, o det har hänt så oerhört mycket under denna långa men ändå korta period. jag vill inte kalla det period, för det är det inte. en period är någonting som någongång går över. det här går inte över. min kärlek för honom växer ju mer jag lär känna honom o de runt omkring honom. ju mer jag får se, känna o prata med honom ju mer vill jag att det ska fortsätta. samtidigt som min kärlek växer så växer äen min respekt, för utan respekt så blir det inte bra.

han jobbar ikväll, han är förhoppninsvis hemma inom en timme. det står en glasvas med prästkragar på köksbordet åt honom tillsammans med en liten lapp ;
jag är inte jag utan dig. du är min stora kärlek o jag älskar dig.

hur kan en toppendag vända så snabbt?

jag vet vem jag är när jag är med dig.

här sitter jag. ljuset från datorn är det enda som syns, melissa horn flödar ur högtalarna o klockan är alldeles för sen. min älskling är på crusing i falun o han kommer nog inte hem än på ett tag. nu jobbar jag mycket o imorgon ska jag upp tidigt för att hjälpa storebror med snickerier.

det blev en söt/salt kväll ikväll, söt av kärlek o salt av tårar. mitt huvud lyssnar inte på hjärtat o jag kan inte förstå varför. jag älskar men kan inte lita tillräckligt på mig själv för att tro att jag kan bli älskad tillbaka. varför skulle någon älska en sådan som mig?
jag har hittat Honom med stort H. han som gör mitt hjärta mjukt o mitt leende starkt, han som tycker om mig även om jag har oborstat hår o orakade ben. o jag tycker om honom, oerhört, obeskrivligt jättemycket.

tårarna tar mig genom saker som jag egentligen inte vill veta av. men det gör mig bättre.