respect.

idag är det 18 månader sen jag o min pojke blev ett par. arton månader, jag måste känna lite på det. det är en lång tid, o det har hänt så oerhört mycket under denna långa men ändå korta period. jag vill inte kalla det period, för det är det inte. en period är någonting som någongång går över. det här går inte över. min kärlek för honom växer ju mer jag lär känna honom o de runt omkring honom. ju mer jag får se, känna o prata med honom ju mer vill jag att det ska fortsätta. samtidigt som min kärlek växer så växer äen min respekt, för utan respekt så blir det inte bra.

han jobbar ikväll, han är förhoppninsvis hemma inom en timme. det står en glasvas med prästkragar på köksbordet åt honom tillsammans med en liten lapp ;
jag är inte jag utan dig. du är min stora kärlek o jag älskar dig.