begravningen var underbar. hur nu en begravning kan vara underbar....
men det var den.
kistan, musiken, texterna; pappi hade gillat det.
att sen få avsluta dagen i skeberg med de bästa av människor var precis vad jag behövde. men nu ska vardagen klaras. jag är oerhört tacksam över att jag o Nisse ska flytta så jag har något att vila tankarna på. pappi var glad att vi skulle göra det, det är bara hemskt att han inte ens fick se vart vi tar vägen.
är i lägenheten o städar ur för fullt. jag plockade o torkade ur alla köksskåp, tömde garderoben o skruvade tillslut ner hyllorna som jag o pappi satte upp. tankarna flög o det slog mig att han aldrig kommer att skruva upp en hylla åt mig mer, jag kan inte fråga o be honom om hjälp jämt o ständigt som jag alltid gjort. därför blev det ganska tugnt o ta ner dem, det va som om pappi fanns i hyllorna. det låter inte så knasigt tycker jag, för pappi finns i allt. men samtidigt är det först nu som jag mäerker att han inte är här. jag kommer aldrig mer hitta honom ute i garaget eller liggandes på soffan med ena armen över ansiktet o fötterna i kors. jag gråter, oj som jag gråter men ändå på något sätt så känner jag mig stark. jag känner en tom styrka eller en stark tomhet? jag vet inte.
nu ska jag fortsätta städa.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar